Detta är ett långt inlägg skrivet i framtidens nutid.
Vem jag är när jag har nått mina mål samt resan dit.
Till och börja med vill jag tacka Camilla som tipsade mig om itrim och fick mig att ta mig i kragen och verkligen kämpa med min övervikt.
Mentalt hade jag ställt in mig på min viktnedgång under sommaren. Jag tog kontakt med itrim och mailade fram och tillbaka under sommaren för att hitta en dag och en tid som skulle passa. Det är nu det gäller!
Jag kan, jag vill, jag ska!
Den 31 augusti 2010 började mitt förändringsarbete på riktigt med itrimprogrammet som började med rivstart vilket innebar att jag skulle äta 4 gången om dagen 150 kcal / portion under tre veckor. Efter dessa tre veckor övergick jag till snabbt som innebar att jag åt 200 kcal /portion under nio veckors tid för att sedan fortsätta på handfast minus. Då fick jag äta två mål riktigt mat om dagen vilket innebar en handflata proteiner och tre knytnävar grönsaker och de andra två målen var måltidsersättningar som tidigare.
Idag mår jag bra! Frisk och kry, känner att jag orkar med saker. Det gjorde jag inte riktigt då jag vägde 123,5 kg. Jämför man nu och då så är allt så mycket lättar men det är inte så konstigt med en viktminskning på ca 40 kg. Jag har inga tecken på sjukdomar eller skadade knän och leder, vilket jag säkerligen skulle ha fått om jag har fortsatt mitt stora liv. Det jag funderar mest över är hur jag själv kunnat tillåta mig att vara så stor under hela min uppväxt utan att ha gjort någonting åt det och verkligen gett 110% på att jag ska klara av att gå ner som jag gjorde när jag startade med itrim. Kan antagligen vara för att jag inte har sett det som ett problem. Jag blev aldrig mobbad under min skolgång, jag har aldrig varit mobbad över huvud taget. Sen att jag inte kunnat ha kläder som andra kunnat haft för att det inte fanns i min storlek tänkte jag väl inte heller på. Jag hade min bylsiga tröjor för att dölja och de var i en större storlek. Jag har under tonåren varit aktiv genom fotboll, volleyboll men främst gymnastik. Den sist nämna slutade jag på för att jag inte orkade längre, jag kom inte vidare på grund av min storlek och blev i och med det tränare istället.
Mina matvanor idag är sunda och jag äter grönsaker till mer eller mindre varje måltid, tidigare var det bara grönsaker när vi var på middag hos mamma om jag ens tog några. Jag äter mer nyttig mat idag och lagar maten från egna råvaror, inga halvfabrikat. Jag kan hantera mitt sötsug och har byggt upp en bra karaktär under resans gång. Jag kan säga nej. Vill jag ha av det goda så räcker det med mindre mängd idag mot förut då jag tryckte i mig till det var slut.
Klart att det alltid finns motgångar med i bilden det kommer det alltid göra. När det väl händer gäller det bara att ta nya tag, jag vet ju att jag inte vill vara den där tjockisen igen på 123 kg, vem vill det? Jag har ju lärt mig nu hur jag ska äta, en handflata protein och tre knytnävar grönsaker om jag vill gå ner. Är jag viktstabil kan jag hålla mig till en handflata protein och två knytnävar grönsaker och en knytnäve kolhydrater. Det är enkla mått och lätta att återgå till om jag kommer ur balans. Jag bär ju trots alltid med mig mina händer.
Idag tränar jag regelbundet och är ute och springer om då och då. En förändring med träningen och itrim var att jag tränade innan jobbet och de har jag fortsatt med idag. Jag avsätter tid för träning för att det än en sån viktig del i min hälsa. Jag mår ju så mycket bättre av att träna och röra på mig än att sitta framför datorn eller sova några timmar extra. Det gäller att ta vara på tiden och få ut så mycket som möjligt av den. Jag vet ju hur skönt det är när man väl ha tränat även om vägen dit kan vara riktigt lång. Det kan jag dela med mig av till alla. Jag vill inte vara en smal person det är inte jag, men att bygga upp min kropp med lagom med muskler och vara mer "fit" är jag.
Klart att man ibland måste å unna sig saker, det går inte att leva ett strikt liv utan att inte få unna sig sådant som man verkligen kan längta efter. Men det gäller att begränsa sig och inte ta del av det goda varje dag och jag tycker att jag lyckats bra med det. Jag kan se till min skolgång. Jag tror minsann att jag hade en stor godis påse med mig hem varje dag. Jag var inte den som köpte lite godis utan skulle det vara så var det ordenligt och jag tröck i mig hela påsen själv. Den dagen jag inte hade pengar snodde jag godiset istället, allt för att underhålla mitt stora sockerbehov. Samma sak med kakor bullar och läsk samt chips, inte konstigt att jag blev som jag blev.
Att gå ner i vikt är så otroligt viktigt om man verkligen behöver det. Som tjock säger man att jag mår väl lika bra som en smal person gör. Ja just då ja, men när man själv varit med på resan att förändra sin livsstil så kan man själv jämföra olika känslor och jag kan säga att jag mår hundra gånger bättre idag än va jag gjort tidigare innan min stora förändring.
Jag kommer aldrig tillåta mig själv att sätta mig i samma sits som jag en gång har varit.
Jag har fått ett större intresse av träning och hälsa genom min resa.
Mitt framtida mål med min egna viktnedgång är att jag vill hjälpa andra till ett bättre och sundare liv. Jag tror att det är enklare att förstå om man själv har varit där en gång än om man inte varit det. Men jag säger inte att en människa som inte varit stor och tjock kan hjälpa till och förstår för jag har fått världen bästa stöd från hälsorådgivarna på itrim, framför allt Ulrika!
TACK!
