I April 2009 fick jag ett mycket efterlängtat plus på gravtestet. Jag var världens lyckligaste människa!
Dock varade inte gjädjen så länge. Då jag skulle gå in i vecka 11 blev det akut gynbesök där det visade sig att det inte längre fanns något foster. Det hade dött flera veckor tidigare. Min värld gick under. Våra planer blev inte längre desamma. Vi hade skrivit på kontrakt för ett radhus, allting var klart. Barnrummet var utplacerat men planerna fick ta för sig av annat när det inte blev som det var tänkt.
Jag hade gått ner redan då från 113,5 kg till 106kg med hjälp av reductil.men då jag blev gravid slutade jag med dessa. Eftermissfallet var jag i kontakt med min gyn som skrev ut hormonpiller (pergotime) till mig. Dessa åt jag under ca ett halvår, det blev ägg och allting såg ut som det skulle utom på vågen, den började gå uppåt.
När jag uppnått 120kg valde jag att avsluta hormonintaget och ta tag i vikten, jag tänkte, har det gått en gång innnan varför sulle det så inte gå igen. Här är jag nu.
120kg och på väg mot en målvikt..
10 juli 2010
Min historia
Skriver jag om det så kasnke det kan gå lättare för mig när jag går ut med sanningen.
Mitt liv startade i september 1986. Sedan fyra års ålder började min viktresa, den här gången uppåt. Jag har ifrågasatt mina föräldrar vad detta berott på och tyldligen åt jag som vanligt hemma men sen gick jag hem till farmor för att fortsätta.
Min älskade farmor var inte heller den som snålade på godsaker. Hon mer eller mindre satt och snurrade på kakfatet samtidigt som hon sköt det längre och längre bort från sig själv och över på andra sidan v bordet så man snart skulle få kakorna i knät. Det var ju nästa så man var tvungen att norpa åt sig en kaka för att göra henne glad..
Sen kan jag även säga att jag har alltid haft en förkärlek till allting som är gott! Kakor, godis, desserter, ja ni vet själva.
Under skoltiden hade jag alltid en påse med godis med mig hem. Snattare som jag var så gick det ju även fast jag inte hade några pengar. Jag ta lodis i äremn, i fickor, i väskan, ja överallt där det gick. snattandet övergick från godis till annat till jag åkte fast. Det är dock en annan historia.
Nu är det vikten det ska fokuseras på....
Att ta tag i vikten en gång för alla är nog det bästa man kan unna sig själv, framförallt det viktigaste! Hälsan är ju det ända om verkligen följer än hela livet, från födseln in till graven.
Mitt liv startade i september 1986. Sedan fyra års ålder började min viktresa, den här gången uppåt. Jag har ifrågasatt mina föräldrar vad detta berott på och tyldligen åt jag som vanligt hemma men sen gick jag hem till farmor för att fortsätta.
Min älskade farmor var inte heller den som snålade på godsaker. Hon mer eller mindre satt och snurrade på kakfatet samtidigt som hon sköt det längre och längre bort från sig själv och över på andra sidan v bordet så man snart skulle få kakorna i knät. Det var ju nästa så man var tvungen att norpa åt sig en kaka för att göra henne glad..
Sen kan jag även säga att jag har alltid haft en förkärlek till allting som är gott! Kakor, godis, desserter, ja ni vet själva.
Under skoltiden hade jag alltid en påse med godis med mig hem. Snattare som jag var så gick det ju även fast jag inte hade några pengar. Jag ta lodis i äremn, i fickor, i väskan, ja överallt där det gick. snattandet övergick från godis till annat till jag åkte fast. Det är dock en annan historia.
Nu är det vikten det ska fokuseras på....
Att ta tag i vikten en gång för alla är nog det bästa man kan unna sig själv, framförallt det viktigaste! Hälsan är ju det ända om verkligen följer än hela livet, från födseln in till graven.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)